Bloggbyte - häng med!
Jag fortsätter nu blogga på klickerkul.wordpress.com. Häng gärna med dit!
Bye, bye, blogg.se!
Vi lever!
Det är så jag skäms över min bloggfrekvens den senaste tiden.. När man till och med får sig en "uppläxning" av bloggläsarna vet man att det verkligen är dags att uppdatera sidan lite! :D
De senaste veckorna har varit både bra och dåliga. Vi tar det bra först. Dagnys sår har läkt fint och även ögonen verkar nu vara återställda. Jag har även kunnat konstatera att den lilla incidenten inte lämnat några psykiska men hos valpis. Visst, hon är ju redan galen när hon ser andra hundar, men det har i alla fall inte blivit värre! Jag var rädd att hon skulle bli traumatiserad, men den rädslan var obefogad. Hon är rätt tuff min lilla.
En annan mycket bra sak är att vi har haft ett genombrott i hundmötesträningen! 1 maj var vi på en utställning i Karlstad (för den som bryr sig kan jag även meddela att Dagny blev BIS-valp!) och där var det naturligtvis massor med hundar. Dagny skällde lite precis i början, men förvånade sedan sin matte med att bara lägga sig ner och titta på alla vovvar som rörde sig runt henne! Hon var faktiskt jätteduktig! Visst, hon skällde ibland och det blev värre ju tröttare hon blev (vi var ju tvungna att vara kvar rätt länge eftersom hon gick vidare hela tiden), men på det stora hela var jag alldeles lyrisk över hennes uppförande. Men inte nog med detta - dagarna efter utställningen var hon en helt annan hund! Vi genomförde hundmöten där Dagny bara gick vid min sista och var alldeles tyst - och åt godis så klart! :) Jag jublade både inombord och utombords! Nu har beteendet kommit tillbaka igen, men jag tycker inte det är riktigt lika jobbigt som förut, för nu vet jag att det går! Hoppet har återuppväckts liksom. Nu gäller det bara för mig att inte tappa det igen...
Och det leder mig in på de dåliga sakerna. Först och främst är det jag som står för dom. Jag har haft en dålig period där jag tycker att det mesta med den här valpen är jobbigt. Hon är ett riktigt energiknippe och har inte förstånd att någonsin koppla av. Det enda som funkar är att lägga ut henne i bilen, för där sover hon gott. Naturligtvis gör ju detta att Dagny blir galnare än galnast och jag blir ännu mer irriterad. Ond cirkel. Hon skäller dessutom på allt och gärna hela tiden, vilket gör mig galnare än galnast. Jag har hamnat i en sådan svacka att jag faktiskt börjar tvivla på mina egna positiva metoder. Jag vet ju innerst inne att det är så jag både vill och borde träna henne, men när allt känns hopplöst är det så befriande och lockande att få bli arg på henne. När jag tappar humöret mår jag alltid dåligt efteråt, för det är ju inte så jag vill behandla henne, men till slut rinner väl bägaren över antar jag. Och jag är ju bara mänsklig, men ändå... Dessutom blir det inte lättare av att min faster som också är uppfödaren berättar att Dagnys syster är hur cool och perfekt som helst... Då tänker jag att kanske är det mitt fel, och mina metoders fel, att Dagny är som hon är..
Det jag måste göra är följande:
* Träna mer passivitet
* Fokusera på att träna roliga saker, så jag hittar glädjen igen (och hon är verkligen fantastisk att träna med!)
* Jobba med hundmöten
Det här med passiviteten är sååå svårt tycker jag. Jag inser ju att jag (än en gång) har slarvat med den biten och att det är mitt fel att hon är så här, men det är så himla svårt. När jag fick hem henne testade jag flera gånger att hålla fast henne i ett milt men bestämt grepp tills hon lugnat sig, vilket ju är det vanligaste rådet man får. Jag tyckte dock bara att det fick motsatt effekt - hon blev hysterisk. Det kändes helt enkelt inte bra. Kanske är jag mesig? Jag borde också gå ut och sätta mig på olika ställen och bara låta henne vara, men det är också svårt eftersom jag sällan orkar härda ut. Hon ger sig ju liksom aldrig! Min teori är ju hur som helst att om hon lär sig koppla av bättre så kommer skällandet minska. Jag tror nämligen att hennes skalltröskel minskar ju mer stressad hon är. Det verkar i alla fall logiskt.
Så nu, kära läsare, hjälp mig. Kom med era bästa tips! Gärna på passivitetsövningar, men också på vad som helst som skulle kunna hjälpa mig!
På måndag ska jag äntligen iväg på valpläger hos Klickerklok. Det ska bli väldigt roligt och jag hoppas att det ger mig inspiration och glädje igen. Det ska gudarna veta att det behövs just nu...
