klickerkul

I helgen var vi i Sunne hos mina före detta grannar. Dottern i den familjen är som min syster, eftersom vi har vuxit upp så tätt tillsammans, och till vardags pluggar hon i Stockholm men nu var hon hemma i Sunne på besök. Jag och Dagny bestämde oss för att åka dit och hälsa på. I fredags kväll kom vi dit och vi hade en jättemysig kväll med hela familjen. Vi fick och lade oss tidigt, men det var en av oss som inte ville sova.. Dagny höll mig vaken i princip hela natten och hon var vääääldigt billig där ett tag.

Lördagen var också helt fantastisk. Solen strålade och vi åkte iväg på bergsklättrarutflykt. Med världens vackraste utsikt och underbart väder satt vi sedan och njöt och Dagny fick ett gott ben i precis lagom storlek. För första gången någonsin lade hon sig dessutom ner och sov till slut! Mattehjärtat!

 

 

 

Söndagen var lika vacker och jag och Sofie hade storslagna planer. Helgen fick dock ett snöpligt slut när familjens hund Minna plötsligt flög på Dagny och bet henne! Ett litet jack under hakan och två små sår i hornhinnorna blev resultatet kunde veterinären på Karlstads djursjukhus konstatera, efter att jag kört dit i ilfart. Jag var inte så orolig för själva bettet, men efter att ha rådfrågat min fina veterinärsstudentskompis Linnéa var jag desto mer orolig över ögonen. Hon kisade nämligen på ena ögat och det rann ur det andra. Och Linnéas råd var ju helt korrekt. Tydligen smärtar det något otroligt med sår på hornhinnan, så jag är glad att jag åkte in och hon fick smärtstillande. Förutom det äter hon antibiotika och får ögonsalva. Så nu är det medicinering på hög nivå i en vecka. Men som sagt, tur i oturen hade vi!

<3

 

Alltså, att ha någon som kan säga dom rätta sakerna är så fantastiskt. För en halvtimme sedan satt jag här och grinade av frustration över att situationen med Dagny känns så jobbig. Idag tog jag ut henne för att träna hundmöten. Vi satte oss vid kanalen i Karlstad och jag tänkte passa på att passivitetsträna henne samtidigt. Hon var sååå uppe i varv och skällde på precis ALLT. Och inga hundar kom som vi kunde träna på heller. Jag kände mig helt uppgiven. Därav mitt lilla psykbryt alldeles nyss. Men så började jag chatta med världen bästa Sara som alltid säger de rätta sakerna och nu känner jag mig peppad att ta tag i detta elände istället för att deppa över det. Sara sade till exempel följande kloka ord:

Är nog vad både jag och Dagny har känt idag. Fy fan alltså. Igår var jag positiv, idag totalt uppgiven och helt gråtfärdig. Hennes beteende kring andra hundar är så sjukt, jävla jobbigt!!! Och jag tappar sugen för allt och vill bara ge upp. Blääääääääääää.

Gick nyss en promenad genom stan med Daggan. Hon gick klockrent i kopplet och hade sååå fint fokus! Och då hade jag bara torrfoderbitar att belöna med!

Igår kväll gick jag och Dagny ut för en liten rastningsrunda. Jag passade då på att träna litegrann och herre jösses vilket härligt träningspass! Superbra fokus, toppenfina inkallningar (hon kom tex på stört när jag ropade när hon var på väg mot en superrolig leksak som jag hade kastat ut!), jättefin lek (hon är så duktig på att byta på JA!) och en trevlig början på fotgående. Är jättenöjd med min lilla valpis.

Nu börjar jag bli så där dålig på att blogga som jag visste att jag skulle bli... :)